Anneli och Lo från föreningen blev uppringda från SVT och blev ombedda att kommentera våldtäkterna och den gripne misstänkte våldtäktsmannen i Örebro. Här är resultatet:
KÖNSMAKTSORDNINGEN Problemet med våld mot kvinnor och våldtäkter är inte löst för att man griper förövaren i Örebro. Det är ett samhällsproblem som bottnar i den icke jämställda relationen mellan män och kvinnor och handlar om en mansroll i kris. Flickor uppfostras till att uppfatta sig själva som potentiella våldtäktsoffer medan pojkar aldrig får lära sig att förhålla sig till våldtäkt. Det skriver Örebro universitets feministiska förening.
Örebros kvinnor är sedan drygt ett år tillbaka både rädda och arga. Vi kan inte längre känna oss trygga i det offentliga rummet, på grund av upprepade överfallsvåldtäkter, våldtäktsförsök och all uppmärksamhet kring detta. Nu har polisen gripit en man som är anhållen på sannolika skäl misstänkt för flera av de våldtäkter som har begåtts. Men problemet med våld mot kvinnor och våldtäkter är inte löst bara för att de nu kanske lyckats gripa förövaren.
Runtomkring oss i Örebro pågår just nu diskussioner om hur vi bäst försvarar oss om vi själva skulle stöta på någon av de män som senaste tiden överfallit och våldtagit flera kvinnor. Frågan berör de flesta eftersom ingen verkar gå säker. Samtalen kretsar kring överfallslarm, försvarssprayer och telefonjourer som finns till hands när man promenerar ensam på natten. Debatten handlar om vad kvinnor bör och inte bör göra för att påverka sin egen situation, var och en för sig. Detta är under omständigheterna fullt förståeligt, alla vill vi känna oss trygga. Men om vi tar ett steg tillbaka kan vi konstatera att våld mot kvinnor och i synnerhet våldtäkt är ett symptom på ett större samhällsproblem. Ett som bottnar i den icke jämställda relationen mellan män och kvinnor som grupp.
Tidigt får vi lära oss att hantera fenomenet våldtäkt på olika vis. Flickor lär sig att passa sig för ”fula gubbar” och främlingar. Med tiden lär vi oss också att vidta allt fler försiktighetsåtgärder, som att inte ha för utmanande kläder och helst inte alls vistas ensamma utomhus vid vissa tidpunkter. Flickor uppfostras till att anpassa sig efter hotet om våldtäkt. Att gå hem ensam och onykter från krogen anses dumdristigt. Att uppfatta sig själv som ett potentiellt offer för våldtäkt ligger inbakat i de goda råd du får som kvinna. Män behöver sällan under sin uppväxt lära sig att förhålla sig till våldtäkter på motsvarande sätt.
I de allra flesta fall är det män som våldtar, och vad gäller överfallsvåldtäkterna i Örebro har förövarna uteslutande varit män. Men genom att bara gå ut och varna kvinnorna att röra sig ute ensamma görs våldtäkt mer eller mindre till en kvinnofråga. Istället borde fenomenet diskuteras på en bredare front samt i relation till den rådande könsmaktsordningen. Det dras sällan någon koppling till strukturer eller till en mansroll i kris. I debatten kring våldtäktsvågen i Örebro har män uppmanats att hjälpa till att skydda kvinnorna. Män i vår bekantskapskrets erbjuder sig att eskortera oss hem på nätterna och vi tar gärna emot deras hjälp, men den skänker oss bara tillfällig trygghet vid ett tillfälle då behovet är som störst.
Överfallsvåldtäkt är ofta det första vi tänker på när det talas om våldtäkt – en ses som en vansinneshandling som utförs av psykiskt störda individer. Man riskerar på detta sätt att förminska problemet med könsmaktsordningen. Detta eftersom de allra flesta våldtäkterna inte sker ute på gatorna, utan på den plats som kvinnor av polisen hänvisas till för att söka trygghet – i hemmet av någon kvinnan litar på. Dessa får dock inte i närheten av lika mycket massmedial uppmärksamhet som överfallsvåldtäkter får. Alla våldtäkter är ett starkt uttryck av mäns överordning och måste ses som ett djupt inpräntat mönster som förekommer i alla kulturer, och kan inte läggas på individnivå.
Förekomsten av våldtäkter är ett faktum även om en misstänkt våldtäktsman nu är gripen. Kvinnorna i Örebro kommer efter en suck av lättnad fortsätta vara rädda och begränsade i sitt handlingsutrymme. En kvinna som går hem ensam efter krogen kommer fortfarande anses vara lika dumdristig som innan gripandet. Problemet med våldtäkterna i Örebro, både de som begås i hemmet och de som begås på gatorna löser vi inte med hjälp av enstaka gripanden.
Vi efterlyser en fortsatt debatt kring våldtäkt utifrån olika perspektiv. Vilka värderingsgrunder ligger bakom en våldtäkt, och delas dessa i någon utsträckning av resten av samhället? Har män som grupp något ansvar för de våldtäkter som begås? Vi behöver diskutera hur vi bör lära pojkar att förhålla sig till våldtäkt och vilket syfte det fyller att vi lär flickor att vara rädda och försiktiga i det offentliga rummet.
